Uppgiven

Som vanligt är det jättesvårt att komma igång att skriva igen när man har haft ett uppehåll.. Vet inte om jag har några läsare kvar, men det märks väl tänker jag mig! Känner ett stort behov av att skriva av mig just nu, så här kommer ett långt klagoinlägg utan dess like!

Jag är riktigt riktigt trött på mitt jobb, jag mår inte alls bra och letar efter nya jobb. Tyvärr dyker det inte upp särskilt många av intresse, men jag håller ögonen öppna hela tiden. Det känns som att jag ger så himla mycket av mig själv och går och funderar och fixar så att det ska bli så bra som möjligt för eleverna. Men när jag hela tiden får tillbaka skit från vissa elever (absolut inte alla, en hel del av dem är helt underbara också!) så känner jag bara mer och mer att det inte är värt det. Känns verkligen inte kul att ha pluggat i 5 år och lånat massa pengar för att kunna jobba med det här som får mig att må så dåligt.

Idag till exempel hade jag hängt upp min mössa med mina handskar i utanför det lilla källarrummet där jag har ensemblespel när jag är på den mindre av de två skolor som jag jobbar på. När lektionerna var slut och jag skulle åka därifrån och skulle ta min mössa upptäckte jag att den var helt sönderklippt. Blev helt chockad! En handske fanns kvar och den var hel, men den andra handsken var spårlöst borta. Tack för det när det är världens snöstorm och kallt ute!

De lektioner jag har haft idag är alltså med mellanstadiet, åk 4-6. För mig är steget från att se en mössa hänga på en krok och en sax liggandes i närheten - till att faktiskt ta upp saxen och klippa flera gånger i denna mössa extremt långt. Det var inget jag hade en tanke på att jag någonsin skulle behöva oroa mig för. Men tydligen kan jag nu inte lita på att få ha mina saker ifred. Jag vet inte om eleven i fråga visste att det var min mössa och ville hämnas på mig av någon anledning eller om den bara tänkte att det var en bra idé att förstöra någon annans ägodel utan anledning. Jag kan inte säga att jag misstänker någon speciell eftersom jag litar på de här eleverna, men tydligen kan jag inte ens göra det längre, vilket känns extremt tråkigt. Jag blev på riktigt ledsen, inte bara för att mössan var helt förstörd, utan mer för att jag inte känner att jag kan lita på eleverna längre.

Jag tappar mer och mer energi och mitt normalt sett bra tålamod börjar tryta på riktigt nu. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska orka fortsätta jobba hela den här terminen när så här mycket känns så jobbigt. Första året som lärare är hemskt säger ju många, men hur kan det anses vara okej att det är så? Borde man inte vilja att lärare ska stanna kvar i yrket? Jag känner mest för att ge upp yrket just nu kan jag säga...

För övrigt ett grymt bra inlägg från hanapee om att må dåligt: http://hanapee.com/blog/2013/03/16/jag-hade-fel/